?

Undra när jag kommer ha tid till bloggen egentligen?

underbara,bästa lov.

underbara,bästa lov.
jag ska försöka njuta av lovet och bara ta det lugnt så mycket som det går, fastän jag ska hjälpa bästa alex att flytta, åka till göteborg, träffa kompisar & plugga!
jag får alltid den där känslan när det är lov att jag ska hinna med att göra så mycket saker. Men sen när lovet väl är slut så inser jag att jag inte gjort ett skit. Men jag ska verkligen försöka att inte ha någon press på mig nu att jag ska hinna med alla saker jag ”måste”. Nu ska jag i alla fall börja skriva på geografi-uppsatsen så jag kan försöka lämna den bakom mig.
Imorgon ska jag gå en promenad med linn, plugga, hjälpa alexandra att flytta & sova över med min kusin louise som är väldigt saknad.

PUSS.

Mysig natt

Inatt är det jag, beyonce, sängen, mjölken & fruktsalladen som rockar 250 sidor engelskabok som ska vara utläst och redovisas imorgon!

jobbig dag

dålig dag idag, trött ont i huvud och snorig.
Har en jobbig dag i skolan och sedan ska jag jobba, vi får väl se hur detta går! Har i alla fall struntat i allt som heter bry idag, inget smink och kommer gå i gummistövlar tights och en tröja. Borde egentligen plugga glosor/äta/packa men nepp, idag bajsar jag på det.

saker som berör

Saker som berör, behöver inte vara positivt men det vet vi. Oftast berör saker mig som är dramatiska, fina, sorgsna. Men idag berörde någonting mig som inte alls tillhör det där. Det som berörde mig idag var något som fick mig att bli arg, besviken och frustrerad på samma gång.
Det var när jag fick reda på att en kille i min klass klandrar judar, att han är kommunist visste jag, men nu inte minst nazist. Jag har aldrig varit med om att en människa som jag ser så ofta har sådana starka åsikter. För mig är det helt absurbt att människor kan dömma ut andra och inte värdera oskyldiga människor på samma vis som de värderar andra. Det är utanför mina tankebanor att det skulle vara judarnas fel att fikarum ska bli till kontor på ett företag i Sverige. Jag hoppas att det är utanför era banor också. Men tydligen finns det dessa människor som inte tycker som mig, inte alls tydligen. I Sverige har vi någonting som kallas yttrandefrihet och tryckfrihet, men inte hade jag en aning om att en 17:åring skulle yttra sina extremistiska åsikter på en svenskalektion som handlade om argumenterande tal, där ämnet handlade om fikarum. Det är faktiskt mest tragiskt tycker jag, att en människa har sådana behov att uttrycka sina känslor/åsikter på det sättet. Det som gör mig mest orolig är hur en sådan människa kommer att agera om 10 år, om man har tänjt på gränserna som 17-åring, vart finns gränserna som en 27-åring? Jag ska absolut inte ha några förutfattade meningar, men med det som hände i Utöya blir jag orolig. Tro nu inte att jag jämför Anders Brehing Breivik med killen i min klass.
Ni kanske tycker att jag på något vis hänger ut denna människan, men jag står för att jag tycker att det är fel. Jag tycker det är fel att klandra oskyldiga människor. ”Alla människors lika värde” verkar inte existera för alla. Jag har kämpat sedan åttan för att få människor att förstå att alla är lika värda och att man inte ska ha några förutfattade meningar om folk och att aldrig dömma innan man lärt känna. Att då göra en viss folkgrupp till syndabockar som Hitler gjorde innan och under andra världskriget tycker jag är fel. Men tydligen tycker folk annorlunda, och tydligen är det ju bra att vi är olika, vad vet jag?
Sånt här berör i alla fall mig väldigt mycket, det får mina tankar i obalans när jag inte kan förstå hur människor över huvudtaget kan ha sådana åsikter. Det blev en liten ovanlig oktoberdag för mig och mina klasskompisar.

konstigt

min väska är så tung att min hand blir helt ådrig!
Jag förstår verkligen inte hur det kan se ut som att klockan är på höger hand? har aldrig i mitt liv haft klockan på höger så det är ju inte så att jag har det där! Förstår verkligen inte.. Nu ska jag i alla fall prata med neapea, puss & kram

så långt bort, men ändå så nära

har skypeat med världens bästa elin i flera timmar nu. Så sjukt att hon befinner sig i spanien, 300 mil från mig & ändå känns det som vi är i samma rum som alltid!
elin och jag har varit bästa vänner sedan 6-årsgruppen och det känns verkligen, vi kan varandra utantill. Till våren åker jag förmodligen dit och hälsar på, det vore hur skönt som helst!
Men nu ska jag sluta drömma, skola i morgon, klockan kommer att ringa 07.00 så det är väl bara att hoppa in i duschen nu och sedan krypa ner i sängen.
natti

höst

klockan är 19.05 och det är kolsvart ute, som jag har längtat efter hösten och allt mys som den för med sig.
hade bara skola i tre timmar idag, hur skönt som helst! Fixade med massa saker på stan sen åkte jag hem och träffade linn, så skönt att träffa människor som man så väl känner fast inte hinner umgås med så ofta. Har dock inte haft någon form av energi till att plugga idag så det är väl dags nu antar jag. Det bästa med att komma hem är i alla fall min mysdress som jag har fått av filip.

finns på bubbleroom!

mot jobbet!

åker iväg och jobbar några timmar på munken, ska bli skönt att jobba med den nya menyn på en vardag istället för en fullproppad lördag!
ikväll sover jag hos filip igen, hoppas verkligen på en natt med bättre sömn.. puss!

14.41

Jag vet inte hur jag ska skriva det här, men ibland så kommer bara tankar vällandes över mig. Jag blir enormt känslig för allt, såg precis ett avsnitt av oprah där hon samlat de starkaste händelserna för henne genom åren. Jag bara satt och grät om och om igen när jag inser hur endel människor har kämpat och vad andra har gått igenom, ändå lever de ”normala liv” och vill dela med sig av deras historier. Sedan jag började gymnasiet har det skett stora förändringar i mitt liv. Jag ha varit med om en mormors död, föräldrar som flyttar isär, bott i ett nytt hem, levt med en sjukdom som påverkar mig dagligen, nya besked där alldeles för nära människor har cancer, blivit dumpad för första gången rejält, mitt enda syskons flytt, sett nära människor må alldeles för dåligt för vad de är värda, tappat kontakten med människor jag älskar. 
jag vet att det här är ganska privat, jag vet att några av er som läser har gått igenom samma saker, kanske tusen gånger värre saker, men huvudsaken är att man ska få yttra sig och berätta vad man känner. Det är klart att dessa saker påverkar mig till vardags, inte minst min epilepsi. Ändå kräver detta samhälle att vi ska vara på topp hela tiden, hur nu det går till. Saker som händer det privata påverkar exempelvis studier, ingt nytt eller hur? Men det finns inte utrymme för det idag.
Jag känner att det mesta just nu handlar om det yttre, att se bra ut, lyckas, göra det bättre än alla andra, vara unik. 
jag kommer alltid vara evelina, hon som inte är dålig på något men samtidigt inte bäst. Men det är okej för mig, jag har inget behov av att vara snyggast i skolan eller duktigast på att dansa i karlstad. Jag är jag och vad ska jag göra åt det? Acceptera mig själv och älska mig själv ändå, inte sätta press på andra, älska dem för hur dom är, inte för hur dom ser ut. Inte vara ytlig, det är mitt största mål mitt liv. Älska andra för dem de är. Stötta när det behövs. 
Jag vill bara erkänna att jag kännt mig jätteytlig på sista tiden, vet ni varför? Jo, för att jag har varit så osäker i mig själv att jag bara följt med, inte orkat stå för mig själv eller mina åsikter. Men det är inte jag egentligen. Ni som känner mig vet det, men sedan dessa saker hänt mig har jag förändrats, jag vet det. För att jag ständigt oroar mig, ständigt trycker ner mig själv, aldrig tycker att jag duger. Men nu är jag i alla fall ärlig mot mig själv, det var längesen. 
Ändå kommer jag ställa mig mot spegeln sen och endast se det fula med mig själv, sorgligt nog är det så. Jag kommer sminka mig i en timme i morgon innan skolan, fundera på skönhetsoperation,ta på mig kläder som jag känner döljer det sämsta med mig, jämföra mig med varenda tjej i skolan i morgon och gå hem och tycka att jag borde gjort bättre ifrån mig på lektionerna, somna med världens bästa pojkvän men med tanken på att fortfarande se bra ut för honom när jag ska ligga under täcket. 
inget är någon annans fel, absolut inte min pojkvän, mina föräldrars, eller mina bästa vänner, det är samhällets. Samhället är vi, och vi bestämmer. Men ingen gör något, så det får förbli såhär. Jag är inte unik som känner såhär, skulle gissa på att varenda tjej gör det. 
det här var bara någon form av påminnelse till mig själv, att jag alltid är jag.